Spiritualismens historia

I det gamla Egypten fanns det inget särskilt ord eller uttryck för religion och magi eftersom man inte särskilde religionen från det vanliga livet. Tron på det uttalade ordet var starkt. ”I begynnelsen var ordet”. Det fanns flera Gudar och de var känsliga och rädda om sin prestige och fick inte avbildas i någon negativ exposé. Många kunskaper från ”det gamla Egypten” går igen i ”de tio budorden” och ”bergspredikan” med mera. Att detta berättas här beror på att många själar som levt och verkat i det Egypten för länge sedan och bär med sig kunskaper och färdigheter har inkarnerat i vår tid och är på så sätt förberedda för esoterisk verksamhet med speciella förmågor.

Den store grekiska filosofen Phytagoras ansåg att man kunde kommunicera med andar och hade många lärjungar som anslöt sig till denna tro. Sedan urminnes tider har den esoteriska traditionen funnits och dess historia har många gånger varit blodig.

I vårt land ända in i 1700-talet höll man på och försökte utrota andliga människor i jakten på kättare. För evigt belyser kättarbålen det 5:e budet: Du skall inte dräpa. Dokumenten avslöjar att det var 400 personer som av sin samtids överhet avrättades grymt och obarmhärtigt. 1700-talet var det mest omvälvande seklet i Europa. Dels den industriella revolutionen där uppfinningar tar över människors arbete och den franska revolutionen, som gör upp med adeln om makten och ersätter medeltidens feodalsamhälle mot ett begynnande industrisamhälle. Dessutom den amerikanska revolutionen där stater går samman och begär självständighet från den engelska överhögheten. Frihet, broderskap och jämlikhet lyder parollen från denna tid.

Seanser var på modet i slutet av 1700-talet i Europa. Franz Anton Messmer (1734-1815) var den som började med att samla människor i grupp och hade som behandlingsform den ”animala magnetismen”. Europa var vid den här tiden lika fascinerade av magnetism som vi idag är av IT i olika former. Magnetisörerna började samverka med mediala personer för att utveckla tänkandet kring magnetism som en port till universum.

1800-talet var en spegel över de samhällsförändringar som skedde under 1700-talet och religionen började att släppa sitt grepp om människorna.

Oftast brukar man ange den 31 mars 1848 som spiritismens/ spiritualismens födelse. Det som hände var att systrarna Fox i Hydesville visade att det fanns en intelligens bakom de konstiga ljud som hade stört familjen en längre tid. Detta ledde till att man utforskade systrarnas mediala förmåga och den första större offentliga demonstrationen hölls av Margareta Fox i Corintian Hall i New York 1849.

Andrew Jackson Davis (1826-1910) blev 1843 medium hos en kringresande magnetisör. Jackson fick många visioner och skrev flera böcker i ämnet och blev grundläggare för den nutida spiritualismen.

Mrs Maria Hayden åkte 1852 som första amerikanska medium till England.

Emma Harding Britten kom 1866 till England från USA och hon ses som den som förespråkat den moderna spiritualismen. 1871 mottog Emma ”Spiritualismens sju principer.” (den som förmedlade detta från andevärlden var spiritualisten Robert Owen)

I Paris var Allan Kardec (1804-1869) verksam. Han kallas för ”Spiritismens kodifierare” då han studerade okulta fenomen på vetenskaplig basis men blev själv övertygad spiritist och gav ut Andarnas Bok 1857. Samma år grundade han Paris Sällskap för Spiritistiska Studier, den första spiritistiska föreningen i världen. Kardec hade stor betydelse för spiritismens spridning i Europa inte minst genom sitt grundmurade rykte som vetenskapsman och han talade 6 europeiska språk.

På 1920-talet nådde intresset för spiritualism nya nivåer och kändisar som Sir Arthur Conan Doyle var verksamma med bland annat stora seanser och publikationer.(Han är författare till Sherlock Holmes)

Emanuel Swedenborg (1688-1772) satte mångas tankar och känslor på pränt och hade ett socialt status som genial vetenskapsman vilket gav honom mandat att göra det han gjorde. Han har liknats vid en svensk Leonardo da Vinci. Swedenborg var assessor vid Bergskollegiet, blev adlad och var även riksdagsman. Han skrev en avhandling om järn som gjorde honom känd i hela Europa.

På 1740-talet började hans inre resa. ”Den andliga världen är basen för den naturliga världen, utan den andliga världen finns ingen grund för vår världs existens.” Swedenborg förkunnar motsvarighetsläran dvs att bibelns lära skulle inte tolkas bokstavligt utan symboliskt. Swedenborg lärde sig hebreiska och skrev om en del bibeltexter efter sin esoteriska tolkning.

Alla böcker som Swedenborg skrev publicerades utomlands på grund av de stränga religionslagar som rådde i Sverige.

Svenskarna var bedårade av magnetism så att även här fick det så kallade andeskådandet fotfäste — inte minst Hertig Karls seanser som pågick i en esoterisk krets och inspirerade många. Hertig Karl blev kung Karl XIII och var dessutom aktiv som frimurare. När kungen dog 1818 sattes punkt för det esoteriskt inriktade frimureriet.

Det första kända spiritistiska alstret kom 1853, då någon under pseudonym skrev ett litet häfte om de fysiska fenomenen.

1858 skrev författaren Victor Rydberg positivt om spiritismens lära. Han publicerade en dikt av den döde författaren de Beranger. Denna dikt hade Rydberg mottagit via psykograf.

1878 bildas den första spiritistiska föreningen i Stockholm, Spiritistiska litteraturföreningen, där Oskar Busch (1844-1916) var ledargestalten.

Spiritualistiska Föreningen bildades 1900, som 1904 ombildades till Sanningssökarna och 1920 till Föreningen Spiritistisk Mission men 1956 återtog man namnet Sanningssökarna.

Sveriges Spiritualistiska Förening startades 1927 av dir G. Sundqvist som också var ordförande i Spiritualistiska Sällskapet. Tanken var att SSF skulle ordna med cirklar och utbildning av medier. 1938 slog man samman Sveriges Spiritualistiska förening med Spiritualistiska sällskapet och i januari bildades således Spiritualistiska Riksförbundet med C.A Carlesson som ordförande.

Eftersom verksamheten blev mera Stockholmsrelaterad ändrades namnet vid årsmötet 1942 till Stockholms Spiritualistiska Förening.

Efter krigsslutet 1945 kunde man resa igen i Europa och utveckla och utbyta kunskap länderna emellan. Vid en berömd konferens 1949 i Stockholm bildade man en nordisk union för att utbyta kunskap mellan länderna i Norden.

I slutet av 1940-talet meddelade Karl Milles i världspressen att han var spiritist. Ungefär samtidigt går den kände arbetarförfattaren Jan Fridegård ut och berättar att han är också spiritist.

Bengt Svensson